Det är dags att avsluta berättelsen om Astrid Fiske. I alla fall för den här gången. Vi började på 40-talet där folk halade och drog näten för hand ombord små puttrande, slitna fiskebåtar i Bohuslän. Med Leif Johansson, som berättade hur alla manliga släktingar varit fiskare i generationer så långt tillbaka det går att minnas. Vi fortsatte med den expansion som skedde då Leifs söner Börje och Tomas sakta men säkert tog över. Vad är då bättre än avsluta med att försöka titta in i framtiden?
Astrid Fiske har relativt nyss genomgått ett generationsskifte. Börje, född 1959, och Tomas, född 1961, har lämnat över allt större ansvar för företaget till nästa generation, Johannes, Daniel, Oscar och Kristian. Därför stämmer jag möte med Kristian en torsdagsmorgon i februari ute på Rörö.
Det mest fascinerande när man pratar med medlemmarna i familjen Johansson är hur fisket alltid varit självklart. Det ständigt har varit det givna samtalsämnet vid köksbordet. Genom åren. Därför blir jag närmast chockerad när Kristian släpper en bomb.
”Som barn ville jag bli snickare.”
Kristian skrattar.
”Det var ju inte helt populärt. Men efter några år ändrade jag mig.”
Men eftersom fokus på den här artikeln skall vara framtiden för Astrid Fiske frågar jag honom hur den ser ut.
”Fiskare är ett framtidsyrke och fisk i sig är en nyttig, god och fin produkt” slår Kristian fast utan att tveka.
Det handlar inte bara om Astrid Fiske i sig utan fisket i allmänhet.
”Om vi kollar på miljöpåverkan är den bättre nu än någonsin. Vi har mycket lägre CO 2-utsläpp per kilo fångad fisk än tidigare.”
Ett återkommande tema i de här artiklarna har varit den rigorösa kontroll som fiskerinäringen, på gott och ont, måste underkasta sig. Då kan man ju lätt tänka sig att det finns mindre seriösa aktörer som helt enkelt struntar i dem.
”Inte i dagsläget men om man backar 20-25 år så fanns det båtar som chansade. Utvecklingen har gått framåt och dagens verksamma fiskare är tvungna att driva verksamheterna professionellt. Vi ser det som en helt naturlig del av vårt arbete att jobba för att bestånden förvaltas på ett hållbart sätt så att även våra barn kan bli fiskare i framtiden”.
Så man kan konstatera att framtidstron är god. Men det måste väl finnas några slags mörka mål på himlen ändå? När jag tar upp det utkristalliserar sig framför allt två saker: Vindkraften och det politiska läget.
”Många firmor har gått in och ansökt att bygga ut. Skagerak. Kattegatt. Och om det blir genomfört är det dödsstöten för dagens allt kustnära fiske i Sverige. För det är precis där de ligger och fiskar. Det handlar också om så sjukt stora arealer. Man kan ju tro att det inte krävs så mycket utrymme för en pinne men det är transformatorer, kablar, service. Effekterna av vindkraften är inte, så vitt vi ser det, tillräckligt utredda. Vårt andra orosmoln är det politiska drevet som ”jagar” fiskaren. Media framställer oss som bovar och banditer och det grundar sig i många människors tyckande. Debatten tar inte hänsyn till fakta om biologisk rådgivning, kvotsystem, strikta regelsystem mm. För oss som aktiva är detta väldigt ledsamt. Vi kan se stor skillnad mellan Sverige och Danmark på denna punkt där danskarna är stolta över sitt fiske. Det upplever vi inte i Sverige. För stunden är det helt klart dessa två ting som är det stora hotet mot fisket.”
Som sagt så befinner sig Astrid Fiske i ett generationsskifte. Ett arbete som påbörjades för ca tre år sedan. Kristians, Johannes, Daniel och Oscar ska sköta själva fiskeriverksamheten. Men det finns ju fler medlemmar i familjen Johansson. Och de är inblandade i de andra verksamheterna som Astrid är involverad i.
”Vi har lyft ut allt som egentligen inte är fiskerelaterat ur Astrid Fiske och lagt i något som heter Astrid Invest. Här tittar vi på investeringar ur ett bredare perspektiv men uppskattar särskilt roliga grejer som är bra för bygden.”
Jag undrar om det har funnits någon specifik plan kring de andra verksamheterna. Om de satte sig ner en dag, slog näven i bordet och bestämde sig för att expandera till exempel fastigheter.
Kristian funderar en stund.
”Nä inte direkt. Det är mest att det dykt upp lite investeringsmöjligheter. Det kan vara fastigheter och lite av varje. Vi tar steg för steg och sakta men säkert kan man väl säga?”
Jag kommer att tänka på något som Leif Johansson, Astrid Fiskes grundare, sa och som fick avsluta den första delen av denna artikelserie. Det passar lika bra att ha som avslut i den sista.
”Allting med fisket har gett mig spänning och ökat mitt intresse, år efter år. Vågat pröva nytt.”
Text: Johan Wanloo, författare och journalist
