Om det pelagiska fisket
Pelagisk fisk är fiskarter som rör sig i stora stim i det fria vattnet. Det pelagiska fisket fångar huvudsakligen sill, skarpsill och makrill.
Fisket bedrivs av fartyg i varierande storlek beroende på vilket fiskeområde som avses, som tillexempel när det gäller fiske i Nordsjön så sker detta till störst del av lite större fartyg. Dessa fartyg har kyltankar ombord för att på bästa sätt ta till vara på den fisk som fångas och säkerställa att den kan landas med en god kvalitet.
Pelagisk trål är det vanligaste fångstredskapet när det gäller pelagiskt fiske. Denna trål är designad för fiske i den fria vattenmassan och inte direkt på botten. Fisket bedrivs i Nordsjön, Norska havet, Östersjön och Atlanten.
Hur fiskeåret ser ut beror på fartygets storlek och vilka arter man fiskar. Olika arter i olika områden är mål för fisket under olika perioder på året. Detta beror på fiskarternas respektive biologi och vandringsmönster, när de ansamlas och därmed blir enklare att fånga, när de är av bäst kvalitet vad gäller t.ex. fetthalt i köttet samt delvis också traditionella orsaker.
Om det svenska pelagiska fisket
Pelagisk fisk är fiskarter som rör sig i stora stim i det fria vattnet. Det pelagiska fisket fångar huvudsakligen sill, skarpsill, makrill och tobis och utgör en stor majoritet av hela det svenska fisket.
Hur den pelagiska fisken används
Fiskarter från det pelagiska fisket är väl lämpade för matkonsumtion och en viktig del av vår kost. Sill och makrill används som mat men en betydande del av den pelagiska fisken blir till produkter som djurfoder, fiskmjöl och fiskolja och användningen styrs mycket av efterfrågan.
Förvaltningen
EU har en gemensam fiskeripolitik som innehåller ramarna för förvaltningen av fisket i havet. EU reglerar t.ex. fiskekvoter, redskap, kontroller av fisket och marknadsfrågor. Detta kompletteras med nationell lagstiftning.
Målsättningen inom EU:s gemensamma fiskeripolitik är att nå ett optimalt nyttjande av alla fiskbestånd. Det innebär att man vill kunna fiska så mycket som möjligt utan att riskera beståndens hållbarhet och livskraft på lång sikt. Detta kallas för maximal hållbart uttag (maximum sustainable yield, MSY). Parallellt med MSY-målet har den gemensamma fiskeripolitiken också som målsättning att fiskesektorn ska vara ekonomiskt och socialt hållbar.
Fisket regleras genom årliga kvoter som avgör hur mycket som får fiskas per område av varje art. Det Internationella havsforskningsrådet ICES ger biologiska råd för varje fiskbestånd. Kvoterna baseras på rådgivningen och fastställs inom EU eller i förhandlingar med andra länder, t.ex. Norge, Färöarna och Island. Varje land har en fast andel av respektive fiskekvot. Kvoterna fördelas på olika sätt till fartygen beroende på vilken art och vilket område de berör.